De erbjöd Profeten ﷺ marken gratis. Han vägrade ta emot den.

Två föräldralösa pojkar erbjöd Profeten ﷺ marken till hans moské. Gratis. Han sade nej — och betalade fullt pris för den.

Det är lätt att läsa förbi den detaljen. Men den säger något om hur ett bönehus ska bli till, och det gäller lika mycket i Sverige 2026 som i Medina år 622.

Marken som ägdes av två pojkar

När Profeten ﷺ kom till Medina behövde han mark att bygga en moské på. Platsen som valdes ägdes av två föräldralösa pojkar, Sahl och Suhayl.

När de förstod vad marken skulle användas till erbjöd de den som gåva. De ville inte ha betalt för mark som skulle bli ett hus för Allah.

Profeten ﷺ vägrade ta emot den.

Han insisterade på att betala — just för att de var föräldralösa. Priset betalades av Abu Ayyub al-Ansari, i vars hem Profeten ﷺ bodde vid den tiden.

Moskén som byggdes på den marken blev al-Masjid an-Nabawi. Den första byggnaden var omkring 35 meter lång och 30 meter bred, och det tog ungefär sju månader att bygga den.

Varför nejet spelar roll

Två föräldralösa barn hade erbjudit sin egendom av ren generositet. Ingen hade tvingat dem. Ingen hade ens frågat. Och ändå var svaret nej.

Ett bönehus skulle inte byggas på bekostnad av dem som hade minst. Inte ens när de själva erbjöd det. Inte ens när saken var byggandet av islams viktigaste moské.

Det finns en tydlig linje i det: hur något finansieras är inte skilt från vad det blir. En moské som byggs genom att någon svag pressas, eller genom pengar som ingen vill förklara varifrån de kom, bär det med sig.

Vad Profeten ﷺ sade om att bygga en moské

Belöningen för den som bekostar ett bönehus beskrivs i en av de mest kända hadither som finns:

”Den som bygger en moské för Allah, bygger Allah åt honom ett hus som den i Paradiset.”

Sahih al-Bukhari 450 · Sahih Muslim 533 — muttafaqun ʿalayh

Det finns en detalj till i den hadithen som ofta går förlorad: den berättas av Uthman ibn Affan — samme man som köpte brunnen Rūma.

Han citerade den när han som kalif byggde ut Profetens moské och fick kritik för att han förändrade den. Hans svar var inte ett försvarstal. Det var Profetens ﷺ egna ord.

Och i Sverige?

Nästan varje moské och bönelokal i Sverige har kommit till på samma sätt som den första: människor som lade ihop det de hade.

Skillnaden är att det i Medina handlade om en tomt och sju månader. Här handlar det om bygglov, detaljplaner, kommunala markförsäljningar och insamlingar som pågår i åratal. Men principen Profeten ﷺ satte den gången gäller fortfarande: marken och murarna betalas av dem som ska be i huset.

Berättelsen om Sahl och Suhayl finns återgiven i den klassiska sīra-litteraturen om moskéns uppförande. Hadithen är kontrollerad mot Sahih al-Bukhari 450 och Sahih Muslim 533. Ser du något som blivit fel — hör av dig.